TRÄNING

TRÄNING

24 veckors strävan

Den ocensurerade och nakna sanningen... vad den än må vara...

Funderingar...

SpontaninläggPosted by Morgan Sat, May 19, 2012 12:40:49
Funderar på att flytta bloggen! Funderar också på att skapa lite flera interaktiva funktioner utifrån alla de förfrågningar jag fått. Kanske någon form av coachningsforum där varande och blivande klienter (och alla andra) kan bemötas. Skulle det kunna vara något kanske? Jag kommer under morgondagen att ta ställning till detta och samtidigt återkomma med slutresultatet av experimentets första vecka! Har just du några idéer angående en mera interaktiv blogg så får du gärna lämna dessa här så ska vi se vad vi an göra... en digital tränare - kan det vara något?
  • Comments(0)//training.norabio.se/#post65

Nyheter!

SpontaninläggPosted by Morgan Thu, March 29, 2012 09:10:59
De två gångna veckorna skulle bli två lata, sköna viloveckor utan arbete, stress och allt det där. Skön morgonträning, god mat och en stressfri dag var planen, men icke! Istället blev det dubbelt och triplett arbete, stress, uppbruten träning och kanske inte den bästa av dieter. Kanske var det värt det(?)!

Vad som händer (i alla korthet) är att det byggs ett nytt gym, eller snarare en ny komplett träningsanläggning i min lilla stad. Jag har tillfrågats om råd kring detta och på något konsultliknande vis blivit väldigt involverad!


Det hela är alltså mera än ett gym. Det rör sig i realiteten om en komplett anläggning för idrott och motion där allt från traditionell styrketräning till modern dans ska kunna husera! Bygget kommer att ske i tre distinkta faser där den första beräknas stå klar runt månadsskiftet april-maj.



I det första steget kommer ett komplett allroundgym att öppnas. Med dryga 200m2 yta kommer det att bli fullproppat med maskiner, fria vikter men även löpspår och grupprum. Till augusti ska så sedan steg två stå klart. Detta innebär ytterligare dryga 300m2 yta som kommer att innefatta ett större gruppträningsrum samt en CF Box!



Japp det kommer snart att finnas ett nytt gym i stan! Jag ser detta inte bara som en cool grej för mig personligen utan för hela min lilla hemkommun som verkligen behöver något positivt i dessa tider av nedläggningar och politisk cirkus!

Tycker det är väldigt kul att detta sker och kan de tre drivande killarna sedan få med Atleten under samma tak så som de planerat kommer det att bli skitbra för alla. Atletens styrkelyftare kommer att få en helt egen avdelning där de bättre än någonsin kan fortsätta sitt vinnande koncept! Detta tillsammans med en potentiellt större tillgång till nya talanger och en lokal som tillåter arrangemang av tävlingar utan en massa bökigt flyttande mellan lokaliteter är bara fördelar!

För den som bor i trakten och vill bidra på andra sätt - bli tränare, ledare, domare eller vad som helst är det bra om man nämner detta så snart som möjligt. Alla möjligheter finns NU! Vill vi ha en grupp som tränar för speciella evenemang så som exempelvis stocklyftnings SM eller liknande. Vill vi ha en tävlingsgrupp för klättrare eller tyngdlyftare eller kanske båda? Ja nu är det ett gyllene tillfälle att få till det och samtidigt kunna forma det hela efter olika behov och önskningar... utan att någon uppblåst nolla ställer sig i vägen... så att säga!

Kolla Body&Fitness Nora på FB!

Detta kan bli riktigt bra och kul!

>M<

  • Comments(1)//training.norabio.se/#post47

En sista utmaning!

SpontaninläggPosted by Morgan Tue, November 29, 2011 14:10:52
Året går mot sitt slut! I väntan på januari och den stundande tiden av hård träning och strikt diet bjuder jag nu in till en utmaning... intresserad?

Denna utmaning går ut via mitt Facebook och Twitterkonto inom de närmaste dagarna. Kan det vara något för dig?

Skriv gärna i kommentarsfältet här nedan om du har några tankar och idéer kring detta! Alla och envar är bjudna att deltaga. Filma gärna dina pass, eller delar av dina pass som du sedan kan publicera på YouTube - lämna en länk här eller via twitter (@nobirao)

This years final challenge:

The exercises (in order):
1. Bench Press
2. Deadlifts
3. Squats
4. Chin-ups
5. Clean & Jerk
6. Kettle-bell Swing
7. Standing Crunches
8. Rope Beat-downs
9. Wide Grip Lat Pull-downs
10. Box Jumps

The Numbers:
12-9-6-3 reps.
Starting @ 20kg/44lbs with an added 10kg/22lbs each following day ending with 110kg/242lbs.

The Protocol:
Start Monday 5th of December to be performed every other day until December 23ed - 10 times total! 300 reps per session and 3000 reps total!



  • Comments(3)//training.norabio.se/#post26

Warrior Diet Update!

SpontaninläggPosted by Morgan Wed, November 16, 2011 09:02:38
Jag har under de senaste dagarna haft en hel del att stå i. Allt från digitalisering av min biograf till vigsel, antropologistudier och sjuka barn! Skrivandet har kommit lite på efterkälken, men som min gode mor brukar säga: Allt har sin tid!

För att återknyta till träningen tänkte jag väldigt kortfattat (och på begäran) redovisa lite resultat rörande krigardietens utfall!

Det första folk frågar när denna diet kommer på tal är: Men blir du inte hungrig? och svaret är Nej. Jag måste erkänna att jag faktiskt är lite förvånad själv. Hungern har inte varit något som helst problem. Faktum är att jag för var dag faktiskt kunnat skära ner mer och mer på den totala mängden utan att känna något. Över lag kan man säga att diethållningen har varit mycket enkel. De första dagarna åt jag 500 gram kött - främst nöt och älg - kompletterat med olika korvar, nötter, makrill och ägg. Likaledes på kvällen. Men efter ett par dagar kände jag mig mätt redan efter halva mängden så hungern var ingen fråga i sig.

En markant skillnad från mera traditionella ät-minst-var-tredje-timme dieter är att jag blir väldigt hungrig efter ett par timmar när jag äter ofta, speciellt om måltiderna omfattar en del kolhydrater. Att äta flera gånger per dag tycks göra mig hungrigare, eller i alla fall mera sugen! Jag har på senare tid läst en hel del om matallergier vilka tycks oundvikliga vid denna typ av ät-ofta-dieter! Mer om detta vid ett senare tillfälle.

Men blir du inte trött, hur är det med blodsockret? Nej jag blir inte trött. Snarare är det så att jag känner mig energisk och driftig. Att inte behöva äta under dagen lämnar mera tid till annat och handling brukar sporra till mera handling. Friheten från matlagning och att passa tider gör hela vardagen mera flexibel och en känsla av utrymme infinner sig. Kortfattat kan man kanske säga att stressen avtar och tiden räcker till mera samtidigt som rörelsefriheten, i alla fall intellektuellt, ökar.

När det gäller blodsockret så är det inget problem. Eftersom dieten baseras på protein och fett frigörs inga större mängder onödigt glykos i blodet. Frånvaron av kolhydrater ger därför en förbättrad insulinkänslighet och energin blir därför jämnare och bättre. Man slipper alla kontraproduktiva toppar och dalar. Jag kommer i ett senare inlägg gå lite djupare in på insulin och blodsocker.

När det gäller ork och arbetskapacitet så är den densamma som förut. Jag kan lika effektivt som innan dieten både träna och leva. Faktum är att den avstressande inverkan dieten har på mig gör att jag kan jobba ännu mera fokuserat och effektivt både på gymmet och på kontoret!

Så finns det inget negativt med det hela? Beror på hur man ser på det! Första dagens träningspass utan den sedvanliga koffeinladdningen kändes märkligt. All funktionalitet tycktes liksom inkapslad på något vis. Den fanns där men jag tvingades spendera hala passet på att få loss den så den kunde användas. Andra dagen var denna negativa effekt borta! Första dagen utan koffein gjorde sig också påmind på så sätt att jag under eftermiddagen fick en släng av kaffeabstinens… det vill säga den där typiska huvudvärken som tycks krama musten ur hela den frontala loben! Detta släppte dock innan jag gick till sängs.

OK jag skrev inledningsvis att jag skulle fatta mig kort så för att göra just det listar jag alla de fördelar och effekter jag fått ut under dessa första tio dagar på diet:

Märkbart mera energi.
Avstressande.
Markant sänkt blodtryck.
Vilopulsen ligger nu stabilt strax över 50. (siktar på att sänka den till runt 40 till sommaren)
Ingen hunger.
Bibehållen styrka och arbetskapacitet.
Bibehållen kroppsvikt och muskelvolym men ett minskat midjemått på 3cm.
Förbättrad allmänhälsa.
Konditionsstarkare.
Mera levnadsglad.
Markant bättre återhämtning.
En påtaglig känsla av spänst och kondition.
Och för första gången på mycket mycket länge känner jag mig… öh… ung!

Och kanske bäst av allt - Jag har börjat sova bättre. För var dag har jag lyckats sova upp till en halvtimme mer per natt. Somnar inom loppet av 10 minuter och vaknar utvilad… bara en sådan sak!

Så hur fortskrider jag då? Till att börja med kommer jag att följa denna modifierade form veckan ut, därefter kommer jag under kommande vecka att köra den kompletta dieten, det vill säga att bara äta på kvällen. Så du tror alltså på detta? Ja utan tvekan. Jag tror dock inte att det är en lösning för alla och för alltid. Är det något jag lärt mig under alla dessa år av träning så är det att inget varar för evigt och att - som min mor sade - allt har sin tid. Jag är dock övertygad om att alla kan vinna väldigt mycket på att rotera sin diet tillsammans med träningen och livet i stort. En vecka krigardiet följt av en vecka med något annat kanske kan vara en sund lösning på flera av de generella problem som i dag tycks florera i träningsvärlden. Den här veckan plöjer jag Medline och JAMAs databaser för att underbygga de nya idéer jag för närvarande jobbar med… men det är en historia för ett senare tillfälle!

>M<

  • Comments(2)//training.norabio.se/#post23

6 år

SpontaninläggPosted by Morgan Mon, October 31, 2011 15:11:22

“Knowing is not enough; we must apply.

Willing is not enough; we must do.”

- Bruce Lee

Just exakt i dag för sex år sedan var jag på gymmet i Gyttorp och tränade. Utanför låg en tät dimma och det var allmänt höstdystert ute. Träningen flöt på, antar att det i vanlig ordning vid denna tid vart mera socialt umgänge än egentlig träning. Antagligen en massa babblande om psykologi och film.

Efter träningen längtade jag hem. Det skulle bli den första kvällen på länge där jag var helt ensam hemma. Ensam och fri att göra vad jag ville utan att tänka på barn och sambo och allt vad det nu kan innebära. Jag insåg dock ganska snart att det skulle ta en stund innan jag var hemma. Dels ligger gymmet mer än fem kilometer från min lägenhet och dels så tätnade dimman minut för minut. Höll man handen sträckt framför sig såg man den knappt. Har aldrig tidigare upplever en sådan tjock och trög dimma. Började så knalla hemåt med försiktiga trötta steg. Känslan av att snart vara hemma i friden byttes sakta men säkert mot en tilltagande olustkänsla. Halvvägs kändes det så obehagligt att jag försökte ringa min sambo. Mins inte längre om jag över huvudtaget fick någon kontakt. Det mörknade snabbt och ett tag försökte jag använda mobilen som ficklampa men det gjorde föga skillnad. En gnagande oro började växa, Jag vet inte riktigt varför men jag trodde att plötsligt skulle en bil med någon körglad 18-åring komma farande ur dimman och inte hinna väja för mig. Övertygad om att jag skulle bli överkörd kändes hela färden alldeles för ödesmättad.

Förlitade mig på hörseln då jag inte kunde se något. Lyssnade efter alla ljud som skulle kunna tänkas vara en annalkande bil. Men det var mesta dels dödstyst. Jag gick med försiktiga steg längs med skogsvägen, hela tiden beredd att kasta mig in i skogen när den fruktade bilen skulle komma… men den kom aldrig och jag lyckades till slut ta mig hem. Olustkänslan hängde dock kvar. Väl hemma svirade jag snabbt om. Duschade. Drog på mig badrocken och förberedde för en skön, lugn och helt opretentiös barn- och sambofri kväll med en hel rada härliga filmer att avnjuta.

Vid 23-tiden ringde det på dörren. Förvånad tittade jag i kikhålet och såg tre främmande personer utanför. Hade ingen aning om vilka dessa var då jag inte sett dessa förut. Tvekade… skulle jag öppna. Kollade en gång till och fick med ens för mig att det var alkisen tvärs över gården och hans två polare som stod utanför. Men varför skulle han ringa på hos mig. Jag känner honom inte. Har inte haft med honom att göra och hur kom han in genom ytterporten? Tveksamt gläntade jag på dörren. En bestämd stämma frågade om jag var jag. Tvekande svarade jag "Ja?" "Ursäkta oss" sa han, "vi är från polisen. Vi kommer med sorgebesked". Helvete… min första tanke var att min bror kört åt helvete i dimman - det var därför jag känt ett sådant obehag hela kvällen. Jävla unge. Har jag inte sagt åt honom tusen gånger att inte köra idiotrally hela tiden... FAN! ... "Det gäller din far" fortsatte polisen… Vad? Min far? "Vilken av dem?" Hasplade jag ur mig utan att kunna släppa tanken på en död broder. "Din far… din biologiska, riktiga pappa… han förolyckades i dag…" Jag måste ha sett väldigt konstig ut, alla tre poliserna tittade medlidsamt på mig och jag försökte få allt att falla på plats.

Min far var död. Jag hade ju träffat honom för bara ett par dagar sedan. På väg till gymmet stötte vi på varandra mitt i ingenstans. Våra blickar möttes. Det var mycket som behövde sägas. Men en tyst överenskommelse förseglad med en stilla diskret nick sa att det kan vi ta en annan dag. Det finns alltid i morgon…

Men det finns inget imorgon.

Samvetet slog mig hårt. Jag hade sagt en del saker jag inte borde. Inte illvilliga saker utan snarare frukterna av frustration och oförmåga att på ett bättre sätt ventilera mina innersta spänningar. Och nu kom de tillbaka. Nu var det dags att bekänna färg. Nu… när allt var för sent. Min fars död ändrade på allt. Jag avbröt mina studier. Att bli psykolog var inte längre lika lockande. Jag insåg att jag inte ville jobba med människor i svåra situationer, speciellt inte nu när jag själv fann mig i en sådan. Träningen haltade och allt blev förändrat över en natt. Allt det som dagen innan var så självklart var nu något annat. Insikten om livets bräcklighet fick mig att se på allt med nya ögon och jag kom fram till att det mesta av det vi gör saknar värde. Det mesta vi gör handlar om att drömma men väldigt lite om att leva upp till dessa drömmar. Vi verkar hela tiden låna tid för att göra allt det där vi inte vill bara för att någon gång kanske få chansen att leva drömmen. Det är inte värt det. Jag bestämde mig då för att sluta jaga efter satta normer och status. Jag bestämde mig för att sätta mina egna gränser och värden och jag bestämde mig för att inte slösa bort de dagar jag har kvar - hur många eller få dessa nu kan tänkas bli.

Jag valde att följa mina passioner snarare än mina måsten. Återvände till universitetet men läste nu filmvetenskap - en passion. Filmvetenskapen ledde till mediadesign och sedan till jobb med television och film… vilket i sin tur ledde till att jag hamnade på en biograf som ny ägare och föreståndare. Där är jag nu och i dag var det exakt 6 år sedan det hände. Sex år sedan allt vändes upp och ner. Allt ändrades men på något mystiskt vis ändrades allt till det bättre. En tidigare rotlöshet byttes mot en gedigen och högst oväntad familjehistoria. Vänner, syskon och nära visade sina djupa deltagande och personer man tidigare förringat visade sig sympatiska, vänliga, empatiska och mera värdefulla än jag någonsin kunnat fantisera om. Jag är er evigt tacksamma.

Den lärdom jag tagit med mig från detta är att inget är som just nu… faktum är att det inte finns något annat. Vi är alltid här och nu och det är bara dumt att inte göra det mesta av det man har - hur mycket eller lite detta än är. Låt inte dina drömmar stanna där inne i fantasins värld. Gör allt du kan för att förverkliga dem. Gör vad du kan för att bli den eller det du verkligen vill och låt ingen annan bestämma vad du skall göra, tycka eller känna. Ta vara på den tid du har medan du har den och hitta ditt sätt. Skaffa dig en livsfilosofi och lev efter den. Är din livsfilosofi den samma som min - bra men är den annorlunda så är det lika bra! Var sann mot dig själv och vänta inte. Gör vad du måste göra och gör det nu innan det är för sent.

Det viktiga med en filosofi är att den är levande - precis som Du bör vara! För att den skall vara levande måste den levas. Du måste agera utifrån din filosofi för en filosofi utan handling är en död filosofi.

Har du någon gång funderat över varför det är så lätt att klanka ner på andra som inte tycker eller gör som du eller så som det fiktiva samhället av normer och påbud säger är rätt. Har du någonsin funderat på varför det är så lätt att göra fel men så svårt att bara säga till någon att man älskar honom eller henne? Rädsla… kanske! Hur som helst så får det oss alla att skjuta det som egentligen är det enda viktiga och varaktiga framför oss till förmån för andra som tyvärr gör på samma vis. Stanna upp. Fundera och lev här och nu medan tid finns.

Happy Halloween!

>M<

  • Comments(2)//training.norabio.se/#post20

Mysterium

SpontaninläggPosted by Morgan Mon, October 10, 2011 20:52:04
I dag, måndag, började dagen som alla andra måndagar. Hyggligt taggar efter en föregående vecka av massiv träning kändes det inspirerande att under denna vecka "bara" träna ett pass per dag. Passet började bra. Men mycket snart började det kännas alldeles för tungt. När passet väl var över och jag började knalla hemåt tycktes temperaturen snabbt sänkas. Jag började akutfrysa. Huttrande försökte jag skynda mig hem men varenda steg kändes som ett helt företag, som att gå i någon typ av gummiaktig lera. Det var med nöd och näppe som jag klarade de sista trappstegen innan jag skakande snubblade in genom ytterdörren. Totalt slut. vanligen har jag byggt upp en ganska bra aptit vid denna tid men inte i dag. Istället kände jag mig hopsjunken och min hörsel (av allt) fluktuerade. Jag kunde inte höra vad de sa hemma och kände mig aningen desorienterad.

Övertränad? Ja antagligen men passen som utfördes under torsdag, fredag och lördag vara alla toppenpass så det känns konstigt att detta kommer efter mer än 36 timmars absolut vila. Inga av de vanliga överträningssymptomen har funnits där. Till detta kommer att jag under både lördagen och söndagen ätit ovanligt… i alla fall för mig ovanligt stor mängd kolhydrater i form av potatis och bröd. Köttkonsumtionen under helgen har varit stor liksom intaget av socker… vilket naturligtvis inte är någon höjdare. Det som gör mig förvånad är dock att jag trotts detta kalori och kolhydrat överintag nu kände mig så totalt tömd och kraftlös. Om hypotesen om kolhydratladdning skulle vara korrekt borde jag känna mig allt annat än totalt utmärglad och slut. Ingenting tycks stämma… känner mig som ett fall för Dr. House!

De enda gånger jag drabbats av liknande tillstånd har varit när blodsockret av olika anledningar drastiskt pekat och fallit. Problemet i dag har dock varit att jag inte intagit något högglykemiskt som kan skapa ett sådant stigande och fallande. Om inte helgens överätning på något konstigt vis kunnat skapa någon form av retroaktiv effekt… vilket låter oerhört osannolikt!

Försökte sova under dagen men kände mig bara allt mer och mer stressad av överhängande jobb, vilka borde slutföras så snabbt som möjligt men direkt när jag satte mig vid datorn rann det sista av kraften ut på golvet och jag fick frossa. Det märkliga var dock att jag inte egentligen kände mig sjuk utan bara… tom! Kraftlös, handlingsförlamad och i någon konstig form av chock.

Kanske är det alla de föregående nätter med alldeles för lite sömn som börjar ta ut sin rätt. Eller är det kanske allt sammantaget som på något vis fått mig att gå in i väggen? Skall strax gå till sängs och hoppas på en natt av ordentlig sömn. Gör ett nytt försök i morgon bitti. Det faller sig dock så väl så jag faktiskt sedan tidigare har ett läkarbesök inbokat i morgon. Hoppas det kan ge lite klarhet i det hela…

>M<

  • Comments(3)//training.norabio.se/#post13